Var dag blir det bättre - men bra lär det aldrig bli.

SVT sände en 2 timmar lång partiledardebatt igår kväll, naturligtvis sitter man bänkad.
Mona Sahlin är ingen höjdare, tyvärr. Hon hör dessvärre snart hemma hos de blåa.
För mig var miljöpartiet tidigare ett totalt ointressant parti som inte hade en särskilt utbyggd politik. Men så fel jag haft. Debattens höjdpunkt var utan tvekan miljöpartiets ena språkrör Peter Eriksson. Han snodde hela mitt intresse och gjorde mig mäkta imponerad över hans stora förmåga att föra intressanta och meningsfulla debatter.
Lars Ohly är det bara egentligen att hålla med i stora delar i vad han sade. Han gjorde mig påmind än en gång om varför jag är med Ung Vänster.
Tyvärr är jag smått besviken på de rödgrönas miljöpolitik. Jag anser den, illa nog, som tvivelaktig.
Högern behöver vi inte tala om. Vi vet redan hur det går med deras politik som driver människor till självmord.
Jag citerar Cornelis Vreeswijk: "Var dag blir det bättre - men bra lär det aldrig bli."

Jag säger bara: Peter Eriksson - oj, oj, oj!