Du sköna värld!

Jag valde förra veckan mitt livs motto: "det är inte ensamhet - det är frihet", efter att ha hört låten "Det är inte ensamhet" av Ulf Lundell. Helt ovetandes att jag nu, cirka en vecka senare, blivit underfull med att mottot inte håller. På en dag gick jag från att kalla livet ett helvete, inte kunna 1+1, att bedöma en viss person som lika snäll som heroin och svära över att Eldkvarns låt "Du älskar inte mig" stämmer så fruktansvärt bra till att kalla livet underbart och nästintill en dans på rosor. Riktigt vad det är jag syftar på tänker jag inte gå in på. Trots att jag i stort sett redan sagt vad som gör livet underbart...
Mitt livs nya motto blir, utan tvekan: "du sköna värld". Detta lånat från Olle Ljungströms låt med samma namn.

Ikväll roade jag mig med att kolla 1 timme på Melodifestivalen och jag blev igen starkt påmind om varför jag kallar det hela för trams.

Ha de'