Proletärer i alla länder, förenen eder!

17 ANLEDNINGAR TILL VARFÖR MAN INTE
SKA RÖSTA PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA.

1. Anders Klarström, partiets talesman och senare partiledare under perioden 1989-1995, hade tidigare varit verksam i Nordiska Rikspartiet.

2. Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) leddes till en början av diverse olika nynazister.

3. I september 1990 höll man ett möte i Medborgarhuset i Stockholm. Bland talarna fanns SSS-veteranen Franz Schönhuber (varit medlem i Hitlerjugend och NSDAP, Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet.), då ledare för det tyska partiet Republikanerna. Även antisemiten och rasisten Anthony Hancock var närvarande på mötet.

4. År 1991 inledde man valkampanjen med ett demonstrationståg på Engelbrektsdagen den 27 april. Marschen samlade då 150 deltagare, till stora delar nynazister och uniformerade aktivister från VAM (Vitt Ariskt Motstånd), som brukade dyka upp på Sverigedemokraternas
möten.

5. År 1995 byter sverigedemokraterna sin partisymbol till en brinnande fackla och den lånades från Engelska nazistpartiet National Front

6. 1995 är också det år Sverigedemokraternas nuvarande partiledare, Jimmie Åkesson, lockades av partiets rasistiska och nazistiska politik. Han söker då ett medlemskap i partiet.

7. 1995 var Sverigedemokraterna ute på vägarna igen för att sprida sina budskap. I mikrofon skriker två olika Sverigedemokrater ut meddelanden som:
”Vi Sverigedemokrater är ju som ett demokratiskt parti, naturligtvis för religionsfrihet! Men i Sverige gäller religionsfriheten bara för svenskar.”

”I Sverige idag lever cirka 250 000 muslimer, det är 250 000 för många! Till 99 % är dessa muslimer invandrare - som allihop ska ut, omedelbart!”

8. Två av partiets kandidater på Malmös kommunlista 1998 har senare figurerat i Nysvenska rörelsen respektive Nationalsocialistisk front.

9. 2001 bildades Nationaldemokraterna genom en utbrytning ur Sverigedemokraterna. Nationaldemokraterna har vissa kopplingar till nynazistiska partier i Sverige.

10. 2004 dömdes Marc Abramsson till fängelse för grov misshandel och våldsamt upplopp i samband med Nationaldemokratisk Ungdoms ej tillståndsgivna demonstration mot Pridetåget år 2003. Marc Abramsson var tidigare aktiv i Sverigedemokraterna.

11. År 2004 avslöjades också att den belgiske antisemiten Bernard Mengel bidragit ekonomiskt till Sverigedemokraterna valrörelse.

12. I Sveriges Televisions Debatt vittnade den 24 november 2004 Tommy Funebo att en kommunpolitisk ansvarig för Sverigedemokraterna gjort en "Hitlerhälsning" på en fest där stora delar av partistyrelsen deltog och att en styrelseledamot tidigare kallat sig nationalsocialist.

13. Granskningar genomförda av Expo och Expressen med hjälp av listor över postgiroinbetalningar och telefonlistor visade att medlemmar i Sverigedemokraterna gett finansiellt stöd till nationalsocialistiska organisationer.

14. Under mars 2009 hade Sveriges Radios program Kaliber låtit en reporter bli medlem i partiet under sex månader för att granska partiet inifrån. Under radioprogrammets gång presenterades hur flera aktiva sverigedemokrater utryckt rasistiska yttranden över olika invandrargrupper.

15. SDU:s förbundsordförande Erik Almqvist och partiledaren Jimmie Åkesson fångades på band när de och andra medlemmar i partiet på en konferensresa till Tallin sjungit till musik från olika typer av politiska band, däribland nazistisk och rasistisk sådan, och även sådan som handlar om Olof Palmes död.

16. Inför valet 2006 höll man tillsammans med Nationaldemokraterna olika ”strategimöten”.

17. I september 2009 representerar en före detta nazist Sverigedemokraterna, Göteborg i kyrkovalet.

VARSÅGOD! Jag delar med mig av dessa 17 anledningar i en PDF-fil redo för att skrivas ut!

fotnot. Rubriken är de starka slutorden i Kommunistiska manifestet av Karl Marx och Friedrich Engels, 1848.

Skevt, dystert, monotont och desperat.

Thåström live, Sporthallen Sundsvall.

 Aggressivt.

Hur kan en så avig person, en så antisocial artist ändå bli så populär? En enda intervju på sex år, som enbart följer med den senaste skivan, samlingen Be-bop-a-lula hela jävla dan.
Dessutom gör han ganska svår musik för många. Det är skevt, dystert, monotont och desperat. Men minst sagt otroligt bra!

Ändå kommer människor för att se han -den mytomspunna rocklegenden Joakim Thåström. Skivorna hamnar på topplistan, nästan samtliga konserter säljs ut och han belönas med Grammis-statyer en efter en.
Jag tänker inte göra något försök att förklara varför jag gillar honom så mycket. Inte motivera varför jag sett honom fyra gånger de senaste två åren. Eller varför jag hoppas se honom minst fyra gånger till.

Antingen anser man att Thåström inte kan sjunga, att en kråka fastnat i strupen på honom. Eller anser man, precis som jag, att Thåström har en underbar röst. Den skär inte som en kniv, men den brinner som eld. Den är sårig, frustrerad och ilsken. ”Allt på en och samma gång” för att citera en textrad i en av Thåströms låtar på senare tid. Ingen sjunger som Thåström. Uppenbarligen är jag inte ensam om att känna så. Vårens miniturné är så gott som utsåld, och Sporthallen i Sundsvall var fullproppad med unga och gamla som ville ta del av den snart 53-åringens musikaliska genialitet.

Kvällen inleds med att Thåströms numera sedvanliga gitarrist Pelle Ossler drar med en stråke över strängarna på elgitarren som långsamt fyller arenan med ett mycket mystiskt ljud. Niklas Hellberg på keyboard hjälper till med låga och mörka toner. Tillbaka till Trehörnsgatan, från senaste skivan Kärlek är för dom, ekade ut. Ut på scenen kommer Thåström med armarna i luften och fingrarna spretandes och olika håll.
Knappt hade låten senare hunnit tona ut förrän hela bandet fortsatte med en otroligt bra version av soloklassikern Miss Huddinge -72. Thåströms märkliga rörelseschema var intakt - han viftade på armarna och betedde sig nästan som ett djur i bur. Thåström riktigt hänger över mikrofonstativet i en vinkel som får mig att börja räkna sekunder som är kvar innan han tappar balansen och ramlar ut över publiken. Men det gjorde han, tack och lov, inte.

Ljusshowen följde musikens inriktning. Suggestivt, rökigt, blixtrande och badande ljus om vartannat. Annars en ganska övervägande mörk ljusshow. Resten av konserten gick i samma tempo och stilart som början. Oavsett om det var klassiker som Jag är en idiot och Rock’n’roll är död, en cover på Hoola Bandoola Bands gamla socialisthymn Keops pyramid, eller helt nya spår som Kärlek är för dom och Långtbort. Även i de mörkaste ögonblicken var det högintensivt, fängslande, på gränsen till utmattande. Samtidigt omöjligt att slita blicken från Thåström.

Energi, energi, energi!

Visst kan man tycka att 350 kronor är mycket pengar för en konsertbiljett, men med tanke på att det var en livs levande legend på scenen har det ingen betydelse. För Joakim Thåström är inte som oss andra. Och det är precis så vi vill ha honom.

Mitt bidrag från kvällen finns på YouTube:


BÄST: Rock ’n’ roll e död
SÄMST: Tillbaks till Trehörnsgatan

LÅTLISTA:
Tillbaks till Trehörnsgatan
Miss Huddinge -72
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
Kärlek är för dom
Jag är en idiot
Sönder Boulevard
Släpp aldrig in dom
Indiansommar
Keops pyramid
Främling överallt
Aldrig nånsin komma ner
Alex Landquist park
Rock´n´roll e död
Kort Biografi med litet testamente
Ungefär så här
FanFanFan
Extranummer 1:
... som eld
Du ska va president
Extranummer 2:
Långtbort

Du sköna värld!

Jag valde förra veckan mitt livs motto: "det är inte ensamhet - det är frihet", efter att ha hört låten "Det är inte ensamhet" av Ulf Lundell. Helt ovetandes att jag nu, cirka en vecka senare, blivit underfull med att mottot inte håller. På en dag gick jag från att kalla livet ett helvete, inte kunna 1+1, att bedöma en viss person som lika snäll som heroin och svära över att Eldkvarns låt "Du älskar inte mig" stämmer så fruktansvärt bra till att kalla livet underbart och nästintill en dans på rosor. Riktigt vad det är jag syftar på tänker jag inte gå in på. Trots att jag i stort sett redan sagt vad som gör livet underbart...
Mitt livs nya motto blir, utan tvekan: "du sköna värld". Detta lånat från Olle Ljungströms låt med samma namn.

Ikväll roade jag mig med att kolla 1 timme på Melodifestivalen och jag blev igen starkt påmind om varför jag kallar det hela för trams.

Ha de'

Var dag blir det bättre - men bra lär det aldrig bli.

SVT sände en 2 timmar lång partiledardebatt igår kväll, naturligtvis sitter man bänkad.
Mona Sahlin är ingen höjdare, tyvärr. Hon hör dessvärre snart hemma hos de blåa.
För mig var miljöpartiet tidigare ett totalt ointressant parti som inte hade en särskilt utbyggd politik. Men så fel jag haft. Debattens höjdpunkt var utan tvekan miljöpartiets ena språkrör Peter Eriksson. Han snodde hela mitt intresse och gjorde mig mäkta imponerad över hans stora förmåga att föra intressanta och meningsfulla debatter.
Lars Ohly är det bara egentligen att hålla med i stora delar i vad han sade. Han gjorde mig påmind än en gång om varför jag är med Ung Vänster.
Tyvärr är jag smått besviken på de rödgrönas miljöpolitik. Jag anser den, illa nog, som tvivelaktig.
Högern behöver vi inte tala om. Vi vet redan hur det går med deras politik som driver människor till självmord.
Jag citerar Cornelis Vreeswijk: "Var dag blir det bättre - men bra lär det aldrig bli."

Jag säger bara: Peter Eriksson - oj, oj, oj!