Bookmark and Share

söndag 13 december 2009

Det är så vackert här - det är en vacker död stad!

Jag har köpt en ny mobil. Även fast jag intalat mig själv att låta bli och att den telefonen jag har duger i minst två år till.
Men jag brukar undvika att ljuga, därför försöker undvika intala mig själv att mobiltelefonen jag har nu duger. För det gör den då banne mig inte!
Nokia var för mig ett företag som alltid legat steget före och tillverkat mobiltelefoner av mycket god kvalitet. Men efter att ha bytt ut min Sony Ericsson K800i till en Nokia 6500 Slide, försvann mitt intryck helt av företaget Nokia. Mobiltelefonen är den absolut sämsta jag någonsin har haft! Kanske att jag haft en extrem otur, men efter en reparation av mobiltelefonen fungerade den relativt bra ett tag - sedan fortsatte det. Mobiltelefonens driftsäkerhet är under all kritik (såklart sett från den negativa sidan).

Man kan ju då fundera varför jag bytte ut min Sony Ericsson, som var den bästa jag haft hittills. Anledningen var att jag ville ha en nyare mobil - och eftersom man inte hade pengar till att köpa en ny, hade jag möjlighet att byta mobiltelefon med pappa. Varför bytte jag aldrig tillbaka till den förra då? Jo, därför att joysticken (som Sony Ericsson envisades om att använda på alla sina mobiltelefoner förr) hade börjat krångla. Dessutom var mobiltelefonen (enligt mig) allmänt sliten.
Problemen med Nokian jag haft är att den tappar kontakten med minneskortet hela tiden, dålig driftsäkerhet - slutar ibland fungera helt plötsligt, undermålig kvalitet på skjutmekanismen av knappsatsen, telefonen för oväsen för sig när den använder nätet - d.v.s. sms:ar och ringer etc., luckan som döljer batteriet och liknande går inte att stänga helt utan det är en liten glipa på vänster sida där smuts fastnar och ibland om man har otur fastnar hår där när man pratar i telefonen, vilket innebär att det smärtar en aning när man sedan tar bort telefonen från örat dessutom byter den (helt utan anledning) ringsignal hela tiden, ibland även bakgrundsbild. Så varje dag får jag byta tillbaka till den ringsignal jag önskar.

Så skrev jag då, den 22 september 2009:
"Sen har jag lärt mig att i alla fall jag ska undvika en Nokia telefon nästa gång. Har aldrig haft en sämre telefon i upplevd kvalité som jag har nu."

Att lämna Nokia känns inte ett dugg jobbigt - däremot lämnar jag Tre som mobiloperatör. Det är väl det som smärtar mest. Tre har aldrig någonsin krånglat och samtalspriserna osv är helt humana. Jag kommer numera (från och med att jag får nya mobiltelefonen) ringa med Telia, vilket jag inte gjort på en herrans massa år. Det var Telia som var som gav mig lägst pris.


Mobiltelefonen jag köpt är en Samsung vid namn i5700 Galaxy Spica. Det är en mobiltelefon med 3,2" pekskärm och operativsystemet Android, som faktiskt bygger på en Linuxkärna. Kameran på 3,2 megapixlar i den är väl ingenting att skryta om, men det duger.


Samsung i5700 Galaxy Spica


Från det ena, till det andra. Rubriken kan man egentligen fundera över om det har någonting med de övre textraderna att göra, och nej, det har det inte. Utan här kommer vi till det:
Det här klippet på YouTube är väl allt bra underbart när Thåström är tvungen till att stoppa bandet live på scen i våras för att de spelar i fel tonart! Sången lät dessutom hemsk i början, men det ingår ju när bandet inte kan spela rätt...




Tack och hej, det får duga för mig! (lite rim ingår)
Jobba hårt - bli rikast på kyrkogården.

0 person(er) brydde sig:

Skicka en kommentar