Smått obehagligt.

Det finns många lustiga människor. Jag var ute tillsammans med farsan runt kl 22.00 för att ta en liten kort promenad. Vid Norrsätraskolans matsal ser jag en ljusgestalt som rör sig från fönstren ner på gräsmattan framför för att sedan försvinna. Och bakom buskarna vid ingången till matsalen ser jag en svart fläck som rör på sig -jag stod cirka 30 meter ifrån. När den svarta fläcken kommer under gatbelysningen ser jag att det är man i 20-årsåldern. Han var uppenbarligen påverkad av någonting, exakt vad kan jag inte säga, men det var en stark rökdoft som mötte oss. Vi går mot han och han mot oss, vi stannar upp vid varandra och mannen frågar "Var det något ni ville? Eftersom ni stod och kollade mot mig." Detta ledde till någon minuts prat och mannen säger sedan "Ha en fortsatt trevlig kväll!" Riktigt trevligt, som om ingenting hade hänt. Han traskar iväg och jag blickar bakåt för att se vart han tar vägen, han fortsatte få iväg. Efter min andra blick bakåt var han försvunnen. Allt detta upplevde jag naturligtvis som smått obehagligt.


Nu till helt andra saker. Efter en herrans massa år har jag träffat en gammal klasskompis jag gick med i ettan och/eller tvåan. Det är positivt.
Jag har igår skrivit ett hittills tvåsidigt dokument om Sverigedemokraterna, såklart sedd från den negativa sidan. Dokumentets huvudsakliga funktion är att bevisa Sverigedemokraternas starka nazistiska och rasistiska koppling samt att ta upp Sverigedemokraternas smått lustiga partiprogram.

Ha de' gött allesammans.
Kom ihåg, JOBBA HÅRT -Bli rikast på kyrkogården!